MENY
Mitt biobeteende.
När jag kallar det så, biobeteende, låter det som att jag beter mig som en jävel ... det gör jag inte. Tvärtom.
Jag och Filip var på bio i fredags. Bohemian Rhapsody ... #done #deceased #inlove
Den var hur jävla bra som helst! OH MY GOD?! Jag är redo att se den igen, idag. Nu.
Men hur som helst. När jag satt där på bion insåg jag att jag under 2018 fått något sorts "Don't make a sound/Don't bother anyone-compulsive disorder" när jag är på bio. Det har blivit lite som en rutin.
Det är säkert miljontals människor som känner likadant men jag tänkte dela med mig av mina tankar för det här är min blogg and I can do whatever I want here. Deal.
→ När jag köper godis så rullar jag så fort jag kan (helst innan bioreklamen ens) ner kanterna på påsen så att det ska slippa låta när jag tar en godisbit under filmen. Helst ska det vara en sådan där ny godisburk som de säljer på vissa ställen. Men gör de inte det så rullar jag ner kanterna så jag slipper gräva runt och väsnas.
→ Sedan prasslar jag upp allt godis med plast eller pappers-wrapping så att jag slipper prassla och, som sagt, väsnas ... som om det är en grej som låter så mycket att folk blir arga.
→ Har jag en burkdricka öppnar jag den innan filmen börjar så att jag slipper störa under bion ... vem är jag ens och varför har jag ett "ursäkta att jag lever"-beteende???
Jag märkte det här igår speciellt för att Filip hade en liten påse nötter som han gärna prasslade med ibland, haha! Han skulle prompt tugga med öppen mun i början av filmen, när det var knäpptyst, bara för att jävlas också ...
Jag glömde även öppna burken "i tid" så under 20th Century Fox fanfaren fick jag lite halvt panik och öppnade min Powerking så tyst jag bara kunde.
När filmen är klar tycker jag om att sitta kvar tills eftertexten är färdig och alla har gått. Det började under min och Simones Twilight-period (ja, ni vet den där när man ser på den första filmen ungefär tio gånger på bio) samt alla superhero-movies obvi. Oftast tycker inte mitt sällskap om att sitta kvar och vänta ... om det inte är superheroes då (eller jag och Simone under vår Twilight-period).
Och jag tar alltid med mig mitt skräp(!!) I said I was trash. Not that I have a trashy behaviour. Please.
Apropå trash (I'm sorry for this) så satt jag förövrigt bredvid en 50+ årig thot som satt med benen i sin pojkväns knä, pratade högt, bredde ut sig, luktade rök, spillde popcorn och "torrsnörvlade"(?) i mitt öra under hela filmen. Bitch, ew, no.
I stan all women men inte en sloppy, disrespecting one. Soz.
Filip satt bredvid en knäpptyst kille som diggade med ena foten under låtarna. Precis som jag (förutom när jag började gråta lite vackert då). Mycket trevligare sällskap om jag får säga det själv.
And now, back to the movie, snälla gå och se den. Köp den. Hyr den. Se den. Upplev den. Älska den. Lev den.
Nu har jag och Filip full on Queen-fest i hemmet. Obvi.
nellies x
När jag kallar det så, biobeteende, låter det som att jag beter mig som en jävel ... det gör jag inte. Tvärtom.
Jag och Filip var på bio i fredags. Bohemian Rhapsody ... #done #deceased #inlove
Den var hur jävla bra som helst! OH MY GOD?! Jag är redo att se den igen, idag. Nu.
Men hur som helst. När jag satt där på bion insåg jag att jag under 2018 fått något sorts "Don't make a sound/Don't bother anyone-compulsive disorder" när jag är på bio. Det har blivit lite som en rutin.
Det är säkert miljontals människor som känner likadant men jag tänkte dela med mig av mina tankar för det här är min blogg and I can do whatever I want here. Deal.
→ När jag köper godis så rullar jag så fort jag kan (helst innan bioreklamen ens) ner kanterna på påsen så att det ska slippa låta när jag tar en godisbit under filmen. Helst ska det vara en sådan där ny godisburk som de säljer på vissa ställen. Men gör de inte det så rullar jag ner kanterna så jag slipper gräva runt och väsnas.
→ Sedan prasslar jag upp allt godis med plast eller pappers-wrapping så att jag slipper prassla och, som sagt, väsnas ... som om det är en grej som låter så mycket att folk blir arga.
→ Har jag en burkdricka öppnar jag den innan filmen börjar så att jag slipper störa under bion ... vem är jag ens och varför har jag ett "ursäkta att jag lever"-beteende???
Jag märkte det här igår speciellt för att Filip hade en liten påse nötter som han gärna prasslade med ibland, haha! Han skulle prompt tugga med öppen mun i början av filmen, när det var knäpptyst, bara för att jävlas också ...
Jag glömde även öppna burken "i tid" så under 20th Century Fox fanfaren fick jag lite halvt panik och öppnade min Powerking så tyst jag bara kunde.
När filmen är klar tycker jag om att sitta kvar tills eftertexten är färdig och alla har gått. Det började under min och Simones Twilight-period (ja, ni vet den där när man ser på den första filmen ungefär tio gånger på bio) samt alla superhero-movies obvi. Oftast tycker inte mitt sällskap om att sitta kvar och vänta ... om det inte är superheroes då (eller jag och Simone under vår Twilight-period).
Och jag tar alltid med mig mitt skräp(!!) I said I was trash. Not that I have a trashy behaviour. Please.
Apropå trash (I'm sorry for this) så satt jag förövrigt bredvid en 50+ årig thot som satt med benen i sin pojkväns knä, pratade högt, bredde ut sig, luktade rök, spillde popcorn och "torrsnörvlade"(?) i mitt öra under hela filmen. Bitch, ew, no.
I stan all women men inte en sloppy, disrespecting one. Soz.
Filip satt bredvid en knäpptyst kille som diggade med ena foten under låtarna. Precis som jag (förutom när jag började gråta lite vackert då). Mycket trevligare sällskap om jag får säga det själv.
And now, back to the movie, snälla gå och se den. Köp den. Hyr den. Se den. Upplev den. Älska den. Lev den.
Nu har jag och Filip full on Queen-fest i hemmet. Obvi.
nellies x
0