HSP, en liten förklaring
Hej vänner.

Ja, jag har faktiskt en tanke med varför jag la upp HSP-inlägget igår. Det är något jag gärna skriver mer om då det har blivit (alltid undermedvetet varit) en stor del av mitt liv sen jag fick lära mig om det och jag kan tänka mig att vissa inte känner till att de är HSP utan tror att de bara är överkänsliga. Jag har själv blivit kallad för överkänslig upprepade gånger och det är galet sårande och irriterande.

Btw, forskare tror att HSP finns här av en anledning men det tänkte jag skriva om en annan dag.

Det finns alltså hur mycket som helst att skriva om ämnet men nu kommer jag endast skriva ur mitt eget perspektiv. Men vart ska vi börja?


Vem är jag i mitt lilla paradis av HSP-kaos?
Det tänkte jag skriva om i någon sorts HSP-serie ett tag framöver.
Är det så att någon av er är HSP så får ni mer än gärna skriva i kommentarerna om ni har det likadant eller tips på hur ni brukar hantera situationer. Anonymt om ni vill de.

Viktigt att veta är också att jag inte ser mig själv som ett offer. Jag är sjukt stark och fantastisk och detta är bara en liten, liten del av vad som maketh Nellie. Jag vill bara dela med mig av vad som händer i min hjärna.


Jag läser av andra och deras känslor väldigt bra. Vilket kan vara en bra egenskap men också kan lägga fällben för mig då jag även är en sån där som bearbetar informationen på djupet och har svårt att släppa saker. Jag kan därför ibland inbilla mig att det finns något underliggande i folks tonläge eller blickar som har med mig att göra när det kanske inte alls är så. Majoriteten av gångerna då jag ifrågasatt så har jag haft rätt och det kanske också är det som gör att jag inte kan släppa det när jag väl fått en tanke. För tänk om jag har rätt igen?

Finns det något i ditt sätt att prata med mig eller din blick på mig som jag kan tolka som negativt så gör min hjärna oftast automatiskt det. Jag är dock fortfarande undermedvetet medveten om att det lika gärna kan vara hjärnspöken som luras men jag snappar fortfarande upp det och undrar över det.
Säger du något "negativt" riktat mot mig på ett skämtsamt sätt så har jag svårt att ta det som ett skämt. Dina ord kommer sitta kvar och jag kommer grubbla över dom tills jag får svar eller bryter ihop.

Det jag vill att ni ska veta är att det inte är erat fel att jag blir sån och det är inte mitt val att göra så. Det är inte mitt val att vara sån. Det är inte mitt val. Likaså är det inte något jag lika lätt som andra kan släppa, gå vidare ifrån eller acceptera trots att ni ber mig göra det flera gånger. Bara för att du säger "Tänk inte på det" så gör inte det de lättare för mig. Tvärtom, jag känner mig snarare ännu mer jobbig, störig, irriterande och känslig som ältar.
Hade det varit i min makt att "bara let it go" så hade jag hellre valt att från början inte känna så alls. För som jag märkt så är det bara mig det förstör för. Så snälla. Det är inte mitt val att hänga upp mig på varför du sa, tittade eller pekade så på mig. Det blir oftast en grej i mitt huvud ändå, trots att jag ber mig själv att låta det vara. Jag anstränger mig redan något fruktansvärt för att inte bry mig eftersom jag fått känslan av att jag är töntig, känslig, dramatisk. överdriven och orimlig som "håller på" så här. Det är inte mitt val.

Jag vill också lägga till att jag inte vill ändra på det. Jag älskar de positiva delarna och jag trivs med att leva som jag är. Jag är just nu i en funky period av mitt liv och kanske är det därför det är lättare för mig att bara skriva ut de negativa och det som gör mig (i mina ögon)  till the runt of the litter.
Jag kommer skriva ut de positiva sakerna också samt all den där härliga forskningen om varför det är nödvändigt att ha HSP i ett samhälle, djurrike eller en grottmännisko-familj.

nellies x
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress